Det mesta av detta är sammanställt i början av 2001. Mycket är inakuellt idag 021016, mycket har hänt men tyvärr har ingenting alls  hänt till det bättre.

Vad är mat? Och vilka människor har rätt till jordens föda? För dem av oss som farit illa i många år av den grymma och osmakliga djurhanteringen känns dagens debatt mycket välkommen, och om man inte ätit kött sen en lång tid tillbaka så är det inte precis så att man slickar sig om munnen vid åsynen av nedanstående bilder. Och då är de ändå ganska beskedliga i förhållande till dem vi inte vill visa här.

Dessa bilder är några av dem som visades i ETC:s stora nummer om KÖTT, 2/2000, och många av faktauppgifterna på denna sida är hämtade ur det numret då inget annat anges.

KYCKLING - UPPFÖDNING OCH SLAKT
Efter debatten och reaktionerna på galna kosjukan har fler människor minskat sin konsumtion av nöt- och griskött och istället övergått mer till att äta kyckling. Men enligt många är detta en ännu värre hantering som mer och mer övertagits av omänskliga maskiner, som lemlästar många individer på sin väg mot döden.

AFTONBLADET DEN 6 FEBRUARI 2001

Dömda till ett 38 dagar långt liv i fabriksliknande lokaler utan fönster, innan de "borstas" iväg till trånga transportburar och löpande band till "snittmaskinen".

Nattliga transporter mot dödsfabriken, med hänsynslösa omlastningar mellan lådor och transportband
Påfösarmaskinen: Mot förintelsen! Denna maskin är konstruerad ungefär som gatsoparmaskiner, och de föser djuren mot burarna som ska ta dem till slakteriet.
Bortsett från upphängningen av djuren är slakten är helt maskinell. Urtagning, plockning, styckning, vägning, paketering sker automatiskt
Tre man hänger upp kycklingarna för hand. Hängande upp-och-ner går de vidare ner i ett elektrifierat vattenbad och bedövas. Direkt efter snittar en roterande kniv av halspulsådern. Processen tar en minut.
	Kycklingkonsumtionen har ökat per person/år:	År 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999	KG 7,1 7,7 8,2 8,1 8,4 8,9 10,2

På svenska slakterier har antalet registrerade skador ökat. Bland annat handlar det om avslitna vingar. Enligt Livsmedelsverket är ökningen 50 procent på tre år. Från 11 000 skadade kycklingar 1997 till 17 000 förra året. Orsaken är ännu inte analyserad.

Kycklingarna kläcks samtidigt i maskiner som rymmer 50400 ägg, efter 21 dygn och 6 timmar, och de väger då ca 40 gram. Dagen därpå körs de till uppfödningsplatsen.

Efter 25 dygn väger de 900 gram, och under de återstående 13 dagarna till slakt ska de fördubbla sin vikt till 1700 gram, 1,7 kg. Denna process tog 120 dagar, eller 4 månader år 1925 .

De nykläckta kycklingarna har fortfarande lite utrymme att springa på, men redan efter 25 dygn har de dubblat sin vikt 22 gånger, från 40 till 900 gram, vilket innebär kraftigt minskat utrymme (ca 20x20 cm) till var och en.
Kycklingen äter totalt 3 kg föda och dricker sex liter vatten för att nå totalvikten 1,7 kg.

Foto: BJÖRN LINDAHL
(krafigt förminskade här)

Efter att media skrämt upp allmänheten med galna kosjukan har en av lokaltidningarna tagit sitt ansvar och gjort ett entimmes besök på det lokala slakteriet, allt i syfte att visa att dessa djur blir så väl behandlade, och är så friska att vi lugnt kan äta upp dem. Man publicerar vecka 3-01 sju stora bilder - på framsidan och på mittuppslaget - som visar håglösa, deprimerade eller blodiga, döende djur bland leende människor (50 anställda) som berättar att man slaktar 17ooo djur per år, varav 10ooo grisar och 7ooo nötkreatur. För säkerhets skull delade man sedan ut tidningen gratis i medborgarnas brevlådor.

"Utgångspunkten är
att inget djur ska lida"

..försäkrar tidningen och förstärker med tre  underrubriker som lyder: "Kontrollerar", "Skriftlig försäkran" och "Professionellt"

75 miljoner djur slaktas årligen i Sverige

Så skönt att veta att de har det bra! Tack VK!

AFTONBLADET DEN 11 JANUARI 2001

 
VANVÅRD

Upprörande missförhållande på belgiska slakterier >

Vi som engagerat oss i djurskyddsfrågor i flera årtionden vet att denna typ av problem inte alls är nånting nytt. Men märkligt nog har alltid svenska journalister haft en förmåga att snoka upp dåligheter utomlands. När problemet uteliggare ska uppmärksammas så åker man till Frankrike, då de arbetslösas villkor ska belysas reser man till England och då kriminalvården ska synas i sömmarna reser man till Lettland... Och så vidare. Visserligen HAR vi en bra djurskyddslag i Sverige, liksom vi har många andra bra lagar. Men hur de tolkas och hur de efterlevs är en annan sak.
Massor av gånger har svenska djuruppfödare dömts för vanvård av djur utan att ha belagts med näringsförbud, varpå de startat om igen.

Bilden till höger föreställer en vanvårdad gris i Sverige, tagen av djurskyddsinspektör Göran Gunnarsson som "filmade döende grisar som åt av varandra". Han tycker:
- Regeringen borde fokusera på de problem vi har i Sverige

AFTONBLADET 12 FEBRUARI 2001
SAMMA ÄMNE AVHANDLADES I UPPDRAG GRANSKNING 021015
INGENTING HAR HÄNT!

OVÄRDIGT SLUT!

Uttjänta hästar, äldre eller sjukliga, säljs till slakterier i sydeuropa och transporteras ibland hundratals mil

Många dör på vägen, många skadas.

Aftonbladet berättar att drygt 5000 hästar försvinner spårlöst varje år. Detta för att slaktpriserna är högre utomlands, och för att man i Sverige måste betala för att avliva djur som blivit medicinerade.

Priset för avlivning är drygt 2000 kronor. Istället kan man sälja hästen till samvetslösa handlare för 5000 kronor styck. Hästkött har alltid varit populärt i sydeuropa, och ännu större har efterfrågan blivit efter galna kosjukan.

Enligt svensk lag måste djur som lämnar Sverige ha veterinärintyg, men sedan portarna mot Europa öppnades förekommer inte längre några kontroller vid gränserna. Vanligtvis hamnar djuren på slaktfabriker i Frankrike, Belgien och Italien.

AFTONBLADET 12 FEBRUARI 2001
Ett par artiklar här där vi bara sparat ingessen av utrymmesskäl.
Artiklarna ligger säkert kvar i tidningens arkiv där du kan söka upp den.