Internationella
vegandagen är alltså idag,
den 1/11, och då kan det väl passa bra att uttrycka sin uppriktiga
beundran för alla dessa sympatiska människor.
Här i huset är vi lacto/ovo-vegetarianer,
det vill säga att vi även konsumerar mjölk- och äggprodukter.
Men
det beror inte på att vi envisas med att behöva ägg- och mjölkprodukter
utan mer för att så många halvfabrikat som vi annars skulle tvingas
utesluta innehåller dessa produkter. Och det som känns viktigt
för mig att visa är att man kan äta gott och varierat utan att
behöva döda djur. Om
industrin hade samma inställning och bytte ut animaliska mjölk-
och äggprodukter så skulle även veganer kunna äta mer varierat.
Varför exempelvis tillsätta räkextrakt i en Minestronesoppa (klar
buljong med grönsaker och spaghetti) som varken smakar räkor,
eller på annat sätt har med räkor att göra?
Som jag skrivit
på andra ställen så äter vi ägg från frigående hönor - alltså
på riktigt, ute i naturen - men de äggprodukter som ingår i vegetariska
halvfabrikat vet vi ju tyvärr ingenting om. Mjölk och grädde byter
jag allt oftare ut i matlagning mot soja-, kokos-, havre- eller
annat, eftersom ingen som helst skillnad kan märkas i den färdiga
maten annat än på priset dessvärre. (Kokosmjölk ger en viss smak
som är fantastiskt bra i vissa sammanhang, kanske mindre önskvärd
i andra). Det högre priset bidrar naturligtvis till att folk fortsätter
att välja den gamla vanliga mjölken för 6:90 istället för alternativet
för 13:90.
Jag har idag
- 1/11 erhållit den 500-sidiga boken SnabbMATslandet
av Eric Schlosser, Ordfronts
förlag (se bild på sidan ARGUMENT / MATEN)
-
som jag nämner på ett par andra ställen här - om snabbmatskedjornas
historia, idé och policy. Jag tror jag kommer att återkomma med
fler kommentarer med tiden. Litet citat från omslaget bara:
"Grainger
hade hämtat ett dussin små glasflaskor från labbet. Han öppnade
flaskorna i tur och ordning och jag doppade ett provdoftningsfilter
i dem. Filtrena var långa vita pappersremsor som särskilt utformats
för att absorbera aromämnen utan att ge några bidofter. Innan
jag placerade pappersremsorna framför näsan blundade jag. Så andades
jag in djupt och den ena livsmedelsprodukten efter den andra framträdde
för mitt inre. Jag kände doften av färska körsbär, svarta oliver,
brynt lök och räkor. Graingers märkligaste skapelse var en överraskning.
Sedan jag slutit ögonen kände jag plötsligt doften av grillad
hamburgare. Det luktade som om någon i rummet höll på att vända
hamburgare på en het grill. Men när jag öppnade ögonen såg jag
bara en smal remsa papper och en leende smakexpert."
Härligt
att få bekräftelse på det man alltid har vetat: Det är inte
köttet i hamburgaren som gör att den smakar som den gör, som människor
vill ha den, utan smaksättningen, kryddorna. "Köttet"
kunde lika gärna ha tillverkats av svamp, vete, soja eller annat
som har förmåga att ta till sig kryddor. (Men det visste ju de
flesta av oss redan.)
Samma experimenterande som med smak och
doft sker med konsistens, vilket avhandlas mitt i boken, något
som också är väsentligt för den framtida matproduktionen. Lösningarna
finns sedan länge, det gäller bara att få människor att inse att
vi faktiskt inte behöver äta likdelar. Det var en lösning som
var nödvändig och som fungerade då vi befann oss på grottstadiet
- alltså innan elen var uppfunnen. Idag, då människan förmår resa
till månen begriper alltfler av oss att frågan om födan måste
lösas på andra sätt än som hittills. Bromsklossarna - de som indoktrinerats
till att tro på köttätandets nödvändighet, samt alla dem som har
sin försörjning i det gamla systemet - kommer att bli färre efterhand,
och tvingas ge vika för intelligentare lösningar och argument.
Tro mig!
Päls är vackert. På djur som fötts
med den. När människor klär sig i päls försöker de visa sig överlägsna
- som skapelsens krona - genom att visa upp sina troféer. Sina
vinster i striderna. Men vilka strider idag mot vilddjur? Annat
än enstaka galenpannor till storviltjägare som inte vet var de
ska göra av sina pengar. Jag har alltid sett pälsverk, i form
av kappor och jackor, som den mest optimala symbolen för dumhet
en människa kan ikläda sig. Människan har hud och djur har päls.
Med alla varma material som finns idag, till och med pälsimitationer
för dem som vill se ut som djur, finns heller ingen ursäkt för
pälsdjurshanteringen. Ingen alls!
För mig är det lätt att förstå djurrättsaktivisternas
frustration över att ingenting görs för att lagstifta mot den
helt onödiga, ovärdiga och grymma hanteringen. Enligt polisens
uppskattning är det cirka ett hundra personer som reser runt och
deltar vid olika aktioner, inte fler. Samma personer återkommer
ständigt i samband med utredningar runt aktionerna.
Att tala om att några tusen människor
skulle bli utan arbete om pälsdjursuppfödning förbjuds är verkligen
en skymf mot alla de 80 000 kvinnor som blivit utsparkade från
vården, som gjorts arbetslösa under 90-talet och som sedan aldrig
fått en chans att komma tillbaka eftersom arbetslösa kvinnor över
35 är ointressanta för arbetsgivarna. Samma förhållande gäller
250 000 administratörer, kvinnor mest, som blivit bortrationaliserade
av datorer och andra maskiner.
Samma indignation över den eventuella arbetslösheten gäller
fiskarna, inför förbudet av torskfisket på grund av risken för
utrotning av beståndet; Vad ska de göra om de inte får fiska torsk,
döö kanske eller vad menar regeringen? Varför begriper de inte
att torsken kommer att ta slut om inte rovdriften upphör, och
då kommer de ändå att tvingas sluta fiska torsk. Så de får väl
göra som alla andra som blir av med den vanliga försörjningen;
Rätta in sig i kön bland arbetssökande, starta eget eller hitta
på något annat! Ta det lugnt rent av, pensionera sig och lukta
på blommorna.. Börja måla och se a-kassan som medborgarlön eller
nåt annat vettigt.
För att vara
säker på att inte råka köpa katt- eller hundpäls
så är givetvis rådet som kan vidarebefordras till alla:
Köp
inte päls av något slag!
Även
minkar, sälar och andra djur behöver sina pälsar själva.
