På en egen sida
har jag beskrivit min mammas problem, och nämnt
att jag själv bantade bort 18 kilo för
30 år sedan. Själv var jag en speta i
tonåren med komplex för mina magra ben
- såpass att jag stoppade upp mig med extrakläder
inunder. Men då jag själv kom upp i 20-årsåldern
drog jag på mig några extra kilon -
och tänkte att det var som det skulle, det
låg ju i släkten - tills jag prövade
och lyckades fantastiskt bra med kolhydratmetoden.
Egentligen har jag
inga stora viktproblem idag även om kilona
har smygit sig tillbaka under åren, framför
allt beroende på mycket stillasittande arbete
och alltför mycket god och näringsriklig
mat. Mitt BMI ligger inom ramen för normalvikt,
men eftersom vi alla är olika byggda så
betyder inte det att jag känner mig smal. Mina
10-15 onödiga kilon har lagt sig runt magen
och jag skulle antagligen tas för att vara
gravid om jag inte klädde mig i stora lediga
kläder, vilket känns både varmt,
svettigt och obekvämt nu när sommaren
kommer. Så mitt beslut att banta bort det
mesta av överflödet nu har varken med
fåfänga eller några löjliga
skönhetsideal att göra, utan med rent
välbefinnande för min egen del. Jag vet
att redan efter de första kilona försvunnit
så ökar rörligheten och känslan
av lätthet på en gång.
Men denna gång
bantar jag på ett annat sätt, som är
väl beprövat och erkänt fungerande.
Med pulver. Metoden går ut på att byta
ut alla mål utom ett varje dag, mot en exremt
väl sammansatt sojabaserad dryck. En nära
släkting bantade bort 10 kilo på ett
par månader, och jag som övertog en del
överblivet har nu tappat 2 kilo på två
veckor. Nu väntar jag en beställd leverans
vilken dag som helst, och jag återkommer med
resultatet här längre fram.
