Jag har vuxit upp med en överviktig mamma på 50- och 60-talen. Hon hade ett MBI på mer än 45, och allt över 30 räknas som fetma. Ganska ovanligt på den tiden, men allt vanligare idag alltså. Hon åt inte mer än vi andra, och hon genomgick åtskilliga svältkurer genom åren då hon ibland kunde tappa så mycket som 15-20 kilo, som hon dessvärre tog på lika snabbt igen efter kuren.

Då hon var 55 år gammal övertalade jag henne att pröva kolhydratmetoden, och hon hade just gått ner 10-15 kilo då Karolinska sjukhuset ringde och erbjöd henne en tarmoperation (man tog bort 90% av tarmen) som hon anmält sig för ett par år innan. Operationen lyckades, hon förlorade det mesta av övervikten - men drabbades av en massa biverkningar och hon blev aldrig riktigt sig själv efter det.

1992 fick hon svåra hjärtproblem, troligen orsakade av de många överviktiga åren, och genomgick en bypassoperation. Efter det eskalerade åkommorna, bland annat fick hon diabetes som också kan ha haft med övervikten att göra, och vid 72 års ålder orkade inte hennes kropp längre. Vi saknar henne så mycket allihop.